Jag är förnärmad. Vi har ett plommonträd på baksidan. Världens bästa klätterträd för katter eftersom det inte är så högt att de inte kommer ner igen. Pelle hittade trädet idag, nu när snön äntligen börjat töa bort så han inte drunknar när han ger sig ut på gräsmattan.
Pelle var kung, hoppade upp och ner och blev till sig av förtjusning när han såg att jag betraktade honom. Nu ligger han och sover i sin fåtölj, vilar upp sig inför nästa pass i trädet. Vad händer då? Jo jag ser en annan katt klättra omkring i trädet. I Pelles träd. Ska jag lägga mig i eller är det Pelles fajt? Herregud, han är ju bara några månader, den andra katten kommer äta upp honom.
Är det såhär det känns att få barn? En ständig oro? Herregud, jag har blivit en sån där kattmorsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar