Att flytta till Vaxholm är som att resa tillbaka i tiden, på gott o ont. Hemmafesterna dominerar helgerna och alla känner alla mer eller mindre, precis som i skolan. Man lever ett socailt liv och anonymitet rimmar inte med Vaxholmsbo. Det är kul! Vad som är mindre kul är att man är tillbaka till "Åh, har du hört att d fest hos den&den i helgen!?!"
Imorgon har vi inflyttningsfest och vi är snart uppe i 40 gäster, phu. Men det är 40 fina vänner som vi gärna vill se här. Utöver dessa så går stackars Tompans telefon varm nu av folk som vi känner mer eller mindre (läs: hälsar på på stan) som ringer och vill bjuda in sig själva. Snyltare...
- Har vi någonsin vart hos dig?
- Har du ringt någongång det senaste deceniet och frågat hur vi mår?
- Har du ens vårt nummer eller var du tvungen att fråga efter det genom en gemensam vän?
Svarar du nej på samtliga frågor är du inte välkommen. Punkt.
Och går det så långt att någon kommer oinbjuden kommer djävulen fram i mig, det kan ja lova! Jag kan kasta lössnö jävligt hårt!
Ghaaaaaaaa
2 kommentarer:
hahaha, helt rätt!
Och jag missar årets näst bästa fest :( bröllopet är etta så klart :)
var e luggen!!??
Jag vet inte när man är på väg in i väggen.... Däremot vet jag hur det ser ut när nån har gått in i Taket.... Klackarna i Taket!
Puss I Love You
Skicka en kommentar